23 augusti 2010

Vår oförmåga att begripa det stora
utan att betrakta det lilla

forskaren som studerar cellerna i sin hjärna
i ett försök att upptäcka sin roll i världen

vi gillar saker som får plats i vår hand
men gåtorna saknar sinne för proportioner

som att det i den första kyssen på fyllan
redan kan bo en dröm om en familj

och galaxen roterade ännu ett varv
som frisbeen på väg mot den hoppande hundens gap
Vi kan väl säga något roligare än att
det vore kul att ses igen

det här är det äldsta vi någonsin varit
och vi är båda här för att uppleva det
ses vi igen så gör vi om det

men även det är banalt

Du och jag
vi låtsas att alla andra är ute efter oss
resten av våra liv
eller tills något riktigt viktigt händer

Eller mindre drastiskt

nästa gång vi ses så låtsas vi att vi inte känner varandra
och att vi inte riktigt gillar varandra

Kanske måste vi ändå våga vara banala

jag har annat jag prioriterar mer just nu
än dig
men kanske råkar vi vara på toppen av varandras listor igen
en annan gång

Det här med att låtsas
verkar farligt
Avståndet
från hopp
till tröst

Du kanske inte gillar mig
eller dig
jag kanske inte gillar
men vi är aldrig riktigt säkra
inte hade de vuxna alla svaren
så som de lät påskina i början

Ibland tror vi att vi begriper
när någon har förklarat
att ältande inte är att leva
bara att leva kvar
men så ser vi en mås i färd med att svälja en duva
och tror att vi ska förstå

Så mår vi bra igen
bara sådär
helt utan behov för några svar
ett tag

Avståndet
till tröst
som om några nya ord